Förutom att tycka synd om mig själv så skänker jag självklart en tanke till alla offer och anhöriga som drabbades av terrorattacken 2001. Även fast jag gick i andra klass som kommer jag ihåg stora delar av dagen, eller dagen efter blir det ju kom jag på. Jag var sju år och fattade ingenting dagen då det hände. Dagen efter minns jag att hela klassen satt i en ring och pratade lite om vad som hade hänt. Min fula fröken som jag hatade så mycket att det gjorde ont i magen satt och berättade så gott hon kunde för oss 7-8 åringar. En i min klass, Viktoria, satt i äckelfrökens knä och grät och grät, hon hade släktingar som jobbade i World Trade Center. Jag kommer inte ihåg om de visste då att alla utom en av dem hade dött, eller om hon bara var orolig till döds. Så det var väl då man fattade att något hemskt hade hänt. Runt 3000 personer dog, helt sjukt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar